Sök
  • Pernilla

IVA

Birgit arbetade på IVA just den dagen i november 1976. Hon berättar allt hon minns för mig när vi talas vid i telefonen, som om det var igår.


IVA var en relativt ny avdelning som endast varit igång i 2 år. Duktiga läkare från Lund praktiserade på avdelningen.


Larmet kom på sen eftermiddag och Birgit fick reda på att det hade skett en bilolycka med fem personer, två vuxna och tre barn. Allt skulle förberedas för att ta emot de drabbade. Strax efter larmet om olyckan, kommer en ung sjuksköterska in till jobbet på IVA, Anneli. Birgit ber henne åka med läkare Håkan Ax ut till olycksplatsen för att hjälpa till och ta hand om barnen.


Läkare Håkan Ax, sköterskan Anneli, räddningsledare Göran Titus, samt Arne som blev omkörd av pappa, vid olycksplatsen.


Håkan Ax och sköterska möter oss barn i en ambulans på vägen ut. Under tiden får Birgit inne på IVA ett samtal från överläkaren Bill Foster: Birgit, det kommer inga föräldrar...det blir bara de tre barnen...


Birgit minns mycket väl när vi barn kom in till IVA. Hon minns när hon hjälpte min bror över till en sjukhussäng som det var igår. Bilderna finns fortfarande kvar på näthinnan nu efter 40 år. Vi alla tre barn fick ligga kvar på IVA den natten i väntan på operation.


Birgit minns även då hon skulle berätta för min morfar, farmor och farfar att deras barn omkommit, en av de tyngsta uppgifter hon haft i sitt yrkesliv. Dessutom att meddela att ingen fick besöka oss barn. Nu arbetar inte sjukhuspersonal på det viset längre, men så var det på 70-talet.


Den här händelsen satte djupa spår och påverkade Birgit så mycket att hon utbildade sig inom specialistvården för barn.


Den natten opererades jag för benbrott. Min bror opererade buken. De trodde att mjälten var sprucken och på den tiden röntgade de ju inte som de gör idag. Hur det gick vet jag inte. Kanske när jag har fått tag i våra journaler får vi svaren.


Ett vårdbiträde, som har hört av sig till mig, kommer ihåg hur de gick till barnavdelningen uppe på sjukhuset för att hämta leksaker till oss små när vi skulle vakna upp. Några leksaker fanns ju inte på IVA annars.


Hon skriver:

"Pernilla, jag har läst delningen av ditt inlägg och blivit så rörd och tagen. Samt, dragit mig till minnes.... Jag jobbade natt som vårdbiträde på sjukhuset här i Eksjö. Som timanställd fick jag hoppa in där jag behövdes. Tjugotvå år var jag då. Själv utan föräldrar. En natt fick jag sitta hos en liten flicka som varit med om en trafikolycka, där föräldrarna omkommit. Den antten på jobbet berörde mig djupt. Hur skulle det går för dessa barn? Det måste vara du som gjort inlägget. Hoppas ditt inlägg ger svar på det du söker. Varma hälsningar till Dig"


När jag läser brevet rinner tårarna nedför mina kinder. Tragiskt då denna kvinna själv mist sina föräldrar och med största sannolikhet kände smärtan av sin egen sorg i denna stund. Samtidigt vara stark och finnas där för mig.. Jag ser mig själv ligga där sovandes, men gipsat ben, ovetandes om vad som väntade mig... Så många som oroade sig för vår framtid. Hur det skulle blir för oss utan våra föräldrar?


Nästa dag hade vi barn blivit uppflyttade till avdelning kir 2. De hade ställt in våra sängar i en två-sal. En säng rätt fram i gången för min storasyster som skulle komma...


Den morgonen kom vårdbiträde Anette in till sitt jobb......





Om någon vet var Håkan Ax finns att få tag i tar jag tacksamt emot tips på min email: ia_71@hotmail.com







1867 visningar

Senaste inlägg

Visa alla

En andra chans

En början på boken jag så länge tänkt skriva, Början kommer här. Resten kommer i en bok, färdig någon gång i framtiden. ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ En andra chans av Perni

 

Subscribe Form

©2018 by Pernillas minnen. Proudly created with Wix.com

  • Facebook
  • Twitter
  • LinkedIn