Sök
  • Pernilla

Först på plats

Uppdaterad: 12 nov 2018


16:32 gick larmet den 14 november, 1976. Då åkte första räddningsteamet ut till olycksplatsen.


Innan räddningstjänsten fick larmet hade Arne kört sin bil på riksväg 32 strax efter kl 16, i riktning från Eksjö. Det var Fars dag och det var kolsvart ute. Efter knappt en mils bilkörning, blir Arne omkörd av en Peugot. Strax efter bilen passerat honom kolliderar den med en älg. Bilen girar och kör rätt in i en tall.


Mona-Lisa Hagström Svensson med familj, samt syster Mariette med fästman, är på väg till sin mor som är intagen på lungkliniken i Eksjö. Plötsligt ser de en man stå mitt i vägen och vifta och peka. "Hjälp hjälp, det har hänt en olycka!". Mannen pekar och de ser en bil som kolliderat mot ett träd. Mona-Lisa och systern springer ut ur bilen, med förmaning till barnen att stanna i bilen. Systern snubblar då över älgen som ligger på marken när hon rusar fram mot bilen.


Mona-Lisa hör oss barn skrika i baksätet och när hon tittar där fram i bilen ser hon att det är hennes bekanta, Solle och Affe. Mona-Lisa och systern beslutar sig snabbt för att få ut oss barn så att vi inte skulle se våra föräldrar i det tillstånd de var.


De tar mig och mina syskon till ett slänt i diket längre bort. Mig får de bära då jag har brutit benet. Det har kommit en andra bil till olycksplatsen och sett vad som hänt. Pojken i bilen är bara 12 år och får strikta order om att sitta kvar i bilen av sin far. Hans namn är Jörgen. De åker till närmaste gård och larmar. Klockan är då 16:32.


Hela tiden sitter Mona-Lisa med oss barn i slänten och ser till att vi kommer iväg med ambulans. När hon sedan vänder sig om, ser hon hur otroligt många människor det finns vid olycksplatsen. De beslutar sig att åka till sjukhuset med oss barn.


Mona-Lisa var barnflicka i vår familj flera år innan jag föddes. När hon hörde min berättelse och min eftersökning via medier, så förstod hon direkt att det var jag, Pernilla. Hon säger att det hela spelas upp igen och det var som om det hände igår. T o m hennes dotter som bara var 5 år när hon fick sitta kvar i bilen vid olyckan, kommer ihåg den dagen. Så fruktansvärt det måste ha varit för Mona-Lisa att se sina goda vänner i framsätet.


Jag pratade med Mona-Lisa idag och hon berättar en del om min mamma och pappa. Mamma var lugn och pappa var mer busig, som en spjuver. Pappa hade symaskinsaffär i Vetlanda. Där fanns även barnvagnar, som även Mona-Lisa köpte en när hon väntade sin son -69.




Bild på pappa i sin affär någon gång runt 1970.



Mona-Lisa och Mariette och de som larmade är mina räddande änglar. Tack så mycket för att ni hörde av er. Ni har lagt en stor pusselbit åt mig. Jag hoppas att det inte dröjer allt för länge innan vi ses, för det ska vi. <3

Tyvärr lever inte Jörgens pappa idag. Jag tänder ett ljus för honom idag, Jörgen. <3




0 visningar

©2018 by Pernillas minnen. Proudly created with Wix.com