Sök
  • Pernilla

Massa utskrifter...

Uppdaterad: 20 jan 2019


En hel hög med papper låg i min Kivra inbox igår. Det tog tid att få fram dem men jag tror att Varbergs Kommun har säkert ringt mig 4-5 ggr för att hämta mer information för att få fram allt. Tack för ett bra jobb, Helena! <3


Så vad kom fram i pappren? Jo det står att familjen som adopterade oss var exemplarisk som fosterhem....





1978 den 7 augusti skriver Ulla Carlsson; "ang. "Heda" barnen: de förlorade sina föräldrar i en älgolycka för ca 1,5 år sedan. ...Susanne och de båda yngsta placerades i ett hem...Roger i ett annat... Barnen har svåra uppväxtförhållanden vilket har gett sig till känna och fosterföräldrarna har inte orkat med barnen....problem.. Susanne trivs och kommer bli kvar i hemmet.... Barnens farfar anser att det vore bra om barnen kommer till en gård då barnen är vana med full sysselsättning under dagarna. Eftersom fosterföräldrarna vägrar ta emot barnen har de tre yngsta placerats på Arabo barnhem. Detta blev känt under våren då barnen varit placerade hos släkt i Vara under sommaren. Hjälp med behandling av barnen då de förmodligen tagit skada...." Ungefär så står det. Jag har kortat ner och ändrat för att inte lämna ut.


Det som slår mig är att ingen vet egentligen vad som är bäst för oss. Vi får flytta runt och får ingen trygghet någonstans. Alla barn behöver trygghet, framför allt de som har varit med om stor sorg och förlust. Vi hade ryckt upp ifrån våra liv och hamnat i någon myndighets funderar låda "någon som har ett förslag på vad vi kan göra för barnen". Men något riktigt beslut tas inte utan man skjuter hej vilt och ser bara konsekvenserna av det, utan att göra något och vi tar mer skada. I många anteckningar står det "det yngsta barnet visa inga negativa symtom...", "Pernilla ser ut att vara den som klarat sig bäst igenom krisen.." Eftersom jag inte har några minnen, så är jag förmodligen traumatiserad vid den tiden. ...hamnat i någon bättre värld, förmodligen av ren självbevarelsedrift.


Dokumentationen börjar 1974 där den nya fosterfamiljen vill bli godkända som fosterhem, vilket också beviljas. De har haft en del barn/ungdomar boende hos sig, som behöver extra stöd utanför sitt egna hem. Dock finns en önskan att adoptera barn som är ca 0 - 4 år - späd ålder - då äldre barn kräver mer vid en omställning till ny familj. Och de har redan en tonårs pojke adopterad. De måste lägga ner mycket tid och arbete på ett äldre barn...men vi var ju två som kom..i skolåldern..dessutom med behov av mycket stöd.. Vidare står det att makarna har erfarenhet av äldre barn innan och vill inte ha större barn i framtiden igen.


Enligt anteckningarna så står det " Tel. samtal med Birgit angående tillstånd att ta emot Per och Pernilla Gustafsson som fosterbarn. Se utredning!" Detta var den 19 oktober, 1978. Tidigare den 11 oktober hade en ansökan kommit in om tillstånd att ta emot mig och min bror Per.


Så då måste ju Varbergs kommun "hittat oss" och tyckte att familjen var lämplig som nytt hem för oss. Den 23 oktober finns ytterligare anteckningar om att en Barbro Lund (barnavårdsombud), från Uppvidinge kommun har varit på hembesök hos fosterhemmet och anser det lämpligt och att vi barn har anpassat oss bra. Vi har varit där på besök två helger. Kan barn anpassa sig bra till en familj på 4 dagar efter ha flyttat runt föräldralösa i två års tid?! Men anteckningen fortsätter att vi ska placeras hos familjen den 27 oktober redan, med andra ord veckan efter.


14 mars söker fosterhems makarna till Varbergs tingsrätt tillstånd om att adoptera oss då vi är vid god hälsa och fullgör skolgången utan problem.


Så från hösten 1978 - kanske augusti - bor vi på Arabo barnhem fram till oktober. Innan dess var vi sommaren i Vara hos Farmor och Farfar. Innan dess hos fosterföräldrar i Hultagård. Och innan dess var jag på lasarettet och helger hos min moster.. Detta under två år knappt. Jag som mamma idag vet hur viktigt det är med kärlek, trygghet och närhet, ett hem och vuxna att ty sig till. Vi hade ingen under så lång tid...


Vi fick i det nya fosterhemmet veta av våra nya föräldrar att ingen av våra släktingar ville veta av oss. Annars hade de ju tagit hand om oss. Nu senare har vi fått reda på att de fick inte ha kontakt med oss för våra "nya" föräldrar. Det var viktigt att vi skulle bilda familj i lugn och ro och att den gamla släkten var ett avslutat kapitel. Jag har hela livet verkligen trott att de inte ville ha oss... Farfar och farmor skickade julkort och födelsekort till oss i alla år...var är dem någonstans?


Socialförvaltningen har utrett det nya familjehemmet sen 1974 då de har haft fosterbarn hos sig innan jag och min bror kom dit 1978. Ett utlåtande från utredare lyder: " Deras sätt att leva och deras sätt att samtala om barn och ungdom gör att de verkar betydligt yngre än vad de är (39 och 38 år). Det råder en varm atmosfär i hemmet, där människor och djur går i första hand och där det materiella i hemmet kommer i andra hand. Referenter som vidtalats er de alla bästa rekommendationer".


...hur kunde det då gå så fel för mig...? :-(



0 visningar

©2018 by Pernillas minnen. Proudly created with Wix.com